JANUARITRÄNING

Vi har åkt till Skarvsjöby för helgen och tränar och jobbar tillsammans hemma hos Nora. Med en kall dag, då temperaturen var runt 24 grader kallt ute fick vi till ett benpass i garaget och systematisering av utrustning, samt snöankartest i snöhögen på gården.

Det är viktigt för oss att tänka igenom vad vi kommer behöva för klätterutrustning i Chile. Vi måste hålla vikten nere, och kan inte ta med alla prylar vi har när vi sportklättrar. Vi har diskuterat bl.a. hur många slingor vi skall ha, vilka rep vi kommer att ha och hur många karbiner minimum man behöver ifall man skall göra sprickräddning? Vi har också pratat mycket om olika ankarbyggen, vilka som blir mest användbara och säkra beroende på terrängen och bergen.
Efter lunch gick vi ut och byggde snöankare i snöhögen på utfarten, och sen höll vi på att göra en räddning på min fina Volvo 745:a.

Efter vår tredje fika drog vi ut till garaget där Nora hade benpass med oss.

Här kommer några av övningarna vi gjorde:

* Utfall

* Benböj

* ”Skenbensdöden” En person trycker ner dina fötter, då du sitter ner. Du pressar upp dem mot personens händer, och du tränar muskler du inte visste fanns.

* Tåhävningar

* Baksida lår. En person håller fast dina fötter ner i golvet, du står på knä och lutar dig framåt, rak som ett järnspett. Kramp utlovas!

* Framsida lår- Du står på knä och lutar dig bakåt också med en rak kropp

* ”Juck” – Ligg på rygg och upp med hela höftpartiet

* ”Kissande hunden” – Stå på knä, lyft upp det ena benet i luften.

SELF-ARREST

Träningspassen inför expeditionens start i november kommer att bli många. Löpträning, cykling, styrketräning och klättring. I tisdags tog vi sikte på Stenseleberget, där Storumans slalombacke ligger. Med rep, stegjärn, isyxor och isskruvar tog vi oss an den branta snösluttningen.

Okej, Stenseleberget är varken speciellt högt eller brant. Och nej, någon säkerhetsutrustning behövs inte heller. Men då vår skola är belägen i Storuman och vi tar alla tillfällen att träna olika tekniker, passar backen perfekt. Vi knöt in oss i två replag och testade löpande klättring, dvs. båda personerna i replaget rör sig samtidigt framåt, samtidigt som man sätter säkringar emellan. Det är ett smidigt sätt att klättra, där terrängen inte är alltför svår.

Topptur i Boksjö. Foto: Joel Jemander

Vi byggde standplats i snö med hjälp av isyxan och tränade sprickräddning. Om någon i replaget skulle trampa igenom en snöbrygga och hamna i en spricka, gäller det för de andra att hjälpa denne upp. Det är svårt att dra upp personen, varför man kan behöva bygga ett spel – med utväxling blir man starkare. På denna film blir tekniken tydlig och klar: www.youtube.com/watch?v=HaweXnjx1CY

På eftermiddagen tränade vi på self-arrest. Det är ett samlingsnamn för olika sätt att bromsa ett fall. Kort sagt: det gäller att snabbt hamna i rätt position – huvudet uppåt och på mage. Om man har isyxa lägger man full kraft på bladet och bromsar farten med kroppsvikten. Med stegjärn på fötterna, gäller det att hålla upp fötterna och använda knäna istället. Utan yxa eller stegjärn använder man händer och fötter istället. www.youtube.com/watch?v=LM3xLshmNnk Givetvis filmade vi delar av kalaset och här kommer bildbeviset: http://www.youtube.com/watch?v=0JkvXC-Ox_s

LAVINKURS

Vi har nu genomgått SLAO:s första lavinkurs. Det blev en vecka med tre toppturer i fjällen ovanför Boksjö, och en lavinövning med pistören Johan Ekenstam.


Foto: Markus Perttunen

Det är mycket att hålla reda på när man ska ha koll på laviner. Väderhistorik, lokalkännedom, terrängval, analysering av snötäcket, är bitar i ett helhetspussel som man måste värdera varje gång man ger sig ut på topptur eller man befinner sig i lavinterräng. Fokuset blev att få göra praktik av den lavinteori vi läst och diskuterat under ett och ett halvt års tid på fjälledarlinjen. Väldigt intressant att få välja vägval, gräva och tyda snöschakt samt studera snökristaller under uppsikt av två kunniga instruktörer. På onsdagen fick vi gräva upp åtta personer från en konstgjord lavinkägla, och vi organiserade bra med tranceiversök, sondkedja och första hjälpen. Otroligt nyttigt att göra alla delarna med sök och räddning tillsammans med dem man brukar topptura med.

På torsdagmorgonen började vi i gryningen, och molntäcket låg tjockt i Boksjön när vi begav oss upp med stighudarna mellan de snötyngda fjällbjörkarna. När vi kom upp på kalfjället lämnade vi den tjocka dimman och befann oss i ett soligt klart högtryck. Fjälltopparna lyste vita och solen värmde i ansiktet så mycket den nu kan värma i Västerbotten i januari.

Riktigt härlig dag, och otrolig intressant vecka.

Tummen upp för SLAO:s Lavin 1 och nya kurslitteraturen LAVINSÄKERHET från topptur förlag.

GAMMALT ELLER LÄTT

Som dotter till en bergsbestigare så har vi en del utrustning liggande hemma. Detta är jag mer än nöjd över, då jag inte behövt inhandla så mycket saker som de flesta i klassen har gjort de senaste två åren.


Jag har nöjt krupit ner i mina sovsäckar sen 80 talet, använt mammas gamla storskor trots skavsår, och att min isyxa väger mer än alla andras har jag tyckt varit lite charmigt. Men nu inför Chile så talas det mycket om vikt, och om jag skall vara ärlig så är vikt något min utrustning har gott om. Den där isyxan kanske inte kommer att vara så charmig när den ska släpas upp och ner för bergen. Redan under vissa turer i vinter så kommer vi försöka anpassa vikten så mycket som möjligt, och mycket av dagens utrustningen är super lätt jämfört med min. Det kanske bara är att bita i det sura äpplet och inse att utrustningen har utvecklats en hel del de senaste åren. Mycket av utrustningen jag använder gjordes innan jag föddes, och fungerar fortfarande bra. Men det känns som om att packa lätt i många fall vinner i jämfört med över att njuta av retro sakernas charm. Har smått börjat spana på nya stegjärn, och trots att jag gillar pappas gamla, så ser de nya inte så pjåkiga ut...

E12:AN

Jag är alltid lika förväntansfull när jag ska ge mig av mot fjällen. Redan i Blaiken, två mil från Storuman börjar bergen skymta. För mig som är uppvuxen i Skåne är det en fröjd att ligga på den snirkliga vägen upp till Tärnaby och Hemavan. Säkerhetsmässigt är vägen inget att hurra för direkt, med sina två filer och risk för vilt som korsar vägbanan. Men naturen som visar sig under den 1,5 h långa färden är underbar. Allt eftersom man kör, börjar naturen att bli mindre och mindre rik på skog och bergen växer succsesivt. När man passerar Yttervik och har det vackra Ryfjället på höger sida, då vet man att det inte är långt kvar.

Isabella

SKIDANALYS

Om du skall analysera någon annan som åker skidor utför, kan du först kolla på helheten. Hur står han på skidorna? Har han bakvikt, står han som en fällkniv, eller kanske som en kloss? Om han har en bra position, kan man kika på hur hans skidor har sin gång! Sladdar dem och sprutar snö i slutet av svängarna, eller kanske ökar farten ju mer han svänger? Går skidorna isär i slutet av svängen som en klyka, eller blir vridningen i överkroppen så pass tydlig att det blir svårt att svänga för skidåkaren i varje sväng?

Om allt detta ser bra ut, det vill säga skidåkaren har bra position i alla lutningar, skidorna går parallella genom svängarna och vikten finns framme i plösen på pjäxan, ja då kan man börja analysera tajmingen och rotationen. Är svängarna lika stora och hur ser stavnedsättningen ut? Kommer stavnedsättningen strax före varje sväng och kommer stavarna snabbt upp till ursprungsläget där rörelseberedskapen skall vara som bäst?

Allt det här finns! Vilken åkare, han har bra koordination eller så har han helt enkelt många år av skidåkning i benen. Då kan vi kanske börja gå in på ämnet kantning, och var och hur och när kraften kommer till sin rätta. Utnyttjas den timglasformade skidan, och skapar en sväng på grund av att knäet och höften vinklas in? För om man skall åka så energisnålt, och så likt Anja Pärson som möjligt, så är det till att balansera på kanterna hela backen ner. Börjar skidåkaren tidigt att komma på kant, redan i inledningen av svängen, och är den maximalt ute med nästan ett sträckt ytterknä i svängfasen och för att sedan dra skidorna snabbt under sig i svängväxlingen?

Allt detta känns naturligt för mig att tänka på när jag själv åker att försöka sträva mot, och också när jag skall ge tips till folk i skidskolan i Hemavan. Framför allt känns det väldigt mycket mer naturligt efter en sju dagars kurs i Vemdalen med friluftsfrämjandets alpina utbildning två.

Isabella

ISTÄLLET FÖR SKIDÅKNING

Här i Tärnaby håller kylan i sig och liftarna har stått stilla i två dagar. I Hemavan slogs nytt köldrekord under natten och i Oltokholmen, sex kilometer härifrån, registrerades -44. Många skidanläggningar i Sverige är ekonomiskt helt beroende på den korta skidsäsongen. Det är nu pengarna ska rulla in. Denna veckan skulle det varit alpin tävling här, men p.g.a. kylan har de tvingats ställa in. För allas skull hoppas vi att termometern kommer med andra besked snart.

Vi har inte behövt ställa in vår kurs, men våra instruktörer har tvingats ta till nya metoder. Vår instruktör Katrin, som varit instruktör i trettio år, berättade att hon aldrig varit med om stängda liftar tidigare. Istället för att genomföra min och Josés planerade lektion utomhus fick vi bygga upp en barnanpassad miljö inomhus. Vi placerade ut fantasidjur och en lägereld i mitten. Den fick vara samlingsplats och av skarvsladdar konstruerade vi en lift. Våra klasskompisar fick agera 6-åringar och gillade att hela lektionen hade djungeltema. Det passade fint, när det var nära 40 minusgrader ute. Att en stol med en filt över är en elefant och att djungel-isbjörnen från Lost hittat in i lektionssalen, är lätt att övertyga en 6-åring om.

Att analysera varandras åkteknik har vi gjort förut, men idag fick vi prova en ny variant. Vi såg filmklipp på internet och fick komma med tips för att utveckla åkningen. Vi tog fram övningar för att hjälpa åkarna framåt och förbättra deras åkning. Vissa behövde jobba med sin utgångsposition och andra behövde träna på skärande svängar. Tipsen var många och alla tog övningen på stort allvar. Bilden till vänster är från eftermiddagen. Pistörerna tog med en räddningspulka och pratade om förstahjälpen i liftsystemet.

Imorgon hoppas vi att termometern har bättre besked och liftskötarna likaså. Annars ställer vi vårt hopp till Kungsliften i Hemavan, som ligger ovan köldlocket i dalen.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/nytt-koldrekord-i-natt-1.1023002
http://vk.se/Article.jsp?article=322457

Morgan

VÅR GRANNE HAR KALLT

Nu är det kallt på riktigt. Hemavan har kallast i landet enligt VK (http://vk.se/Article.jsp?article=322324) med sina 38,8 minusgrader. Vi är på plats i Tärnaby, två mil från Hemavan för vår Alpin steg 1-utbildning med Friluftsfrämjandet. Här är temeraturen -37, det biter rejält i kinderna! Igår kunde vi genomföra kursen enligt planerna, men tvingades värma fötterna ofta. Idag går inte liftarna ens, anläggningen står stilla - både här och i Hemavan. Vi har istället för skidåkning haft teori på förmiddagen. Jag och José har planerat en lektion för 5-7åriga nybörjare. Om liftarna går i eftermiddag får vi se hur vår pedagogik fungerar.

Sån här kyla fick vi inte uppleva under förra säsongen, vår första vinter på fjälledarlinjen. Det är roligt att uppleva, men kylan ställer stora krav på kläder, mat och dryck. I grund och botten måste man ha ändamålsenlig utrustning och veta hur man tas med kylan. Jag tycker att man ska klä sig enligt flerskiktsprincipen, lager på lager. Jag använder ull närmast kroppen, följt av fleece eller mera ull. När det är så här kallt, under 30 minusgrader, har jag fyra lager under skaljackan. Inifrån och ut har jag: två tunnare ulltröjor, en tjock ullväst och sedan en tjock ulltröja - allt från Woolpower.

I extrem kyla är det nödvändigt att dricka mycket vatten. Den torra luften, i kombination med ansträngning leder till stor vätskeförlust. Det är lätt att glömma bort, då man inte känner törst som i värme. Ett bra tips är att ha med en termos, eller ha en liten flaska innanför jackan. Då kan du dricka lite varje gång du åker upp i liften. Även maten är viktig att viktig. När vi är på tur och dessutom sover utomhus, äter vi extra fett till varje mål. Det kan vara en god idé att ha energikakor eller annan högenergi-snacks i fickan.

Morgan