Om du skall analysera någon annan som åker skidor utför, kan du först kolla på helheten. Hur står han på skidorna? Har han bakvikt, står han som en fällkniv, eller kanske som en kloss? Om han har en bra position, kan man kika på hur hans skidor har sin gång! Sladdar dem och sprutar snö i slutet av svängarna, eller kanske ökar farten ju mer han svänger? Går skidorna isär i slutet av svängen som en klyka, eller blir vridningen i överkroppen så pass tydlig att det blir svårt att svänga för skidåkaren i varje sväng?Om allt detta ser bra ut, det vill säga skidåkaren har bra position i alla lutningar, skidorna går parallella genom svängarna och vikten finns framme i plösen på pjäxan, ja då kan man börja analysera tajmingen och rotationen. Är svängarna lika stora och hur ser stavnedsättningen ut? Kommer stavnedsättningen strax före varje sväng och kommer stavarna snabbt upp till ursprungsläget där rörelseberedskapen skall vara som bäst?
Allt det här finns! Vilken åkare, han har bra koordination eller så har han helt enkelt många år av skidåkning i benen. Då kan vi kanske börja gå in på ämnet kantning, och var och hur och när kraften kommer till sin rätta. Utnyttjas den timglasformade skidan, och skapar en sväng på grund av att knäet och höften vinklas in? För om man skall åka så energisnålt, och så likt Anja Pärson som möjligt, så är det till att balansera på kanterna hela backen ner. Börjar skidåkaren tidigt att komma på kant, redan i inledningen av svängen, och är den maximalt ute med nästan ett sträckt ytterknä i svängfasen och för att sedan dra skidorna snabbt under sig i svängväxlingen?
Allt detta känns naturligt för mig att tänka på när jag själv åker att försöka sträva mot, och också när jag skall ge tips till folk i skidskolan i Hemavan. Framför allt känns det väldigt mycket mer naturligt efter en sju dagars kurs i Vemdalen med friluftsfrämjandets alpina utbildning två.
Isabella