Efter vårt första möte som följeslagande äventyrare, tyckte vi att det skulle vara en bra ide om vi alla deltagare reste till Skåne för en veckas klättring. Vi hade planerat den här resan i två månader, även innan bergslandet-gruppen var grundad. Vi bjöd in alla i klassen att följa med och det blev Josefin, Isabella, Nora, Morgan, Markus och jag. Varför jag var intresserad av att åka, förutom att få lite fin höst bouldering var också för att få testa min traditionella klätterutrustning. Alla vi hade erfarenheter från traditionell klättring sedan början av sommaren, då vi gick klätterkurser med fjälledarlinjen.Vi åkte iväg en söndag eftermiddag med bilen helt fullpackad. Det blev en resa som tog ungefär femton timmar från Storuman till Klippan. Eftersom jag inte har körkort, sov jag hela vägen och kom inte ihåg någoting från resan. Nästa morgon lämnar Josefin oss vid tåget i Perstorp och vi åker därifrån till Lund där vi skulle sammanstråla med Morgan som åkt tåg ner. Denna soliga höstdag spenderade vi i den vackra och lugna staden Lund.
KjugekullPå tisdag åkte vi tidigt till Kjugekull, där det finns klassisk bouldering med hundratals block,
allt från en meter till tio meter höga. Det var en helt fantastisk höstdag och solen värmde. Det var riktigt lyxigt med sådant väder när vi lämnat Storuman precis, där det var snötäckt överallt. Många leder skulle visa sig vara riktigt svåra, även om enligt klätterföraren sa att de skulle vara hyfsat lätta. Sökandet efter ett block som passade oss var faktiskt ganska svårt att hitta.Kullaberg
Direkt efter Kjugekull åkte vi vidare mot nordvästra Skåne. Vi hade vårt läger i en by nära naturreservatet Kullaberg. Det fanns ett ställe där jag hade varit tidigare, nära golfklubben, där man kunde sätta topprep som jag kände var passande för den första dagen. Tre träd gav oss två säkra ankare, och ett stort block med en slinga runtom skulle utgöra det tredje ankaret. På det ankaret tränade vi väldigt lätt traditionell klättring. Vi spenderade hela dagen och testade på olika nivåer allt från en 4:a till en 6a med topprep, alla ungefär 10 till 15 meter. Återigen denna dag hade vi solsken och havet som bakgrundsmusik.
Nästa dag var för mig väldigt efterlängtad. Nu begav vi oss till Åkersberget. Här fäste vi också ett topprep som hängde ungefär 25 meter upp. Efter det påbörjade jag och Markus en traditionell travers. I föraren nämdes traversen som en trea, men den nämde inget om att det var utsatt på stället och att det inte fanns några pålitliga platser för säkringar. Men det fick vi konstaterat på vägen upp. Första delen på leden, hade en säkring en till två meter ovanför vattnet, och den hindrade mig för att ta ett svalt höstdopp. Det tog ganska lång tid att utföra hela leden, och jag hade svårt att hitta bra och pålitliga ställen för säkringar, eftersom jag är väldigt noggrann. Och klättringen blir helt annorlunda när man måste förlita sig på en gammal rostig spik, ut ifall man skulle få ett fall.
När leden närmade sig sitt slut, kunde jag sätta ett pålitligt ankare.
Markus ben hade somnat i klätterselen. Samtidigt hade Morgan, Isabella och Nora blivit trötta på att klättra på samma ställe så när leden var klar, kom regnet och vi begav oss tillbaka till Lund.
Nästa dag bjöd återigen på solsken och vi begav oss till Karstens Ränna. Helt underbart att få sitta och säkra i början av oktober i t-shirt med ett glittrande blått hav framför sig. Här var en bra led för trad klättring samt många utmanande topprepslängder.
José Sepulveda
