HESTRAS HANDSKAR HÅLLER MÅTTET

Tidigare har jag inte kunnat arbeta med handskar på händerna, men nu har jag äntligen hittat en handske som håller måttet!

När man väljer utrustning för vinterbruk gäller det att kunna sköta allt med handskar på händerna. Kök, tält och klätterutrustning måste kunna hanteras! Än så länge har detta vållat vissa problem för mig, då jag har alltid behövt jobba med bara händer.

Inför vår resa till Narvik kom ett efterlängtat paket från med posten. Under resan skulle vi testa två olika modeller, en arbetshandske anpassad för klättring och en kraftig skalhandske.

Jag tycker det är viktigt att skalhandsken har ett kraftigt skal som jag bara tog på i lägret eller när det kändes extra kallt. Med ett isolerande foder inuti håller man värmen i de flesta situationer och givetvis kan man anpassa med fler lager inuti.

Det känns skönt att ha hittat ett par perfekta handskar, som kommer att hålla våra händer varma och torra i Chile!

Mer information på: www.hestragloves.com

KLÄTTRING I BODÖ OCH BALLANGEN

Det blev fint klätterväder och fiskelycka längs vägen. Det var nice att känna den fina norska friktionen ifrån klippan i vårsolen, och äta färsk sej på gasköket på kvällen nära spegelblanka fjordar.


Roadtrippen fortsatte och vi åkte på de små vägarna upp i Norge. Nästa stopp blev strax söder om Bodö, där vi slog upp vårt stora Hillebergtält, Atlas, på en åker. Det skulle finnas fina tältplatser vid klippan i Blåfjäll, men klockan halv tre på natten var de svåra att lokalisera.

Men det var i ordning att vi bodde där med han som ägde marken, och vi blev bjudna på kaffe. Några andra ifrån klassen ville in till Bodö, men vi stannade på klippan för säsongens första tradled.

Det var ett fint ställe, och lättillgängligt från vägen. Tydligen finns det hur mycket sport och traditionell klättring i området runt Bodö, och vi rekommenderar föraren för polarcirkelområdet. Den finns att köpa här:

www.bodoklatreklubb.no/Klatrefelteng.htm

Sedan begav vi oss efter lite fisk och regn upp mot Ballangen, området söder om Narvik. Vi var inställda på att göra ett försök på Norges nationalfjäll Stetind. Men när vi kom av färjan i Kjöpsvik, insåg vi att vintern var fortfarande kvar överallt! Snön skulle försvåra både anmarschen och klättringen ifall vi skulle göra ett toppförsök. Så vi körde vidare mot Efjord. Här fanns några klippor som såg fina ut från vägen, och vi bestämde oss för att utforska området.

Det visade sig vara ett grymt härligt ställe för topprepsklättring, med bra ankarmöjligheter av träd på toppen. Det var en underbar utsikt ut mot de snötäckta fjällen från en varm vårig klippa.

ROADTRIP I NORGE

Vi tog folkabussen till Norge och skulle åka långsamt på de slingriga vägarna från Mo i Rana upp till Narvik, med många stopp på vägen.

Med en riktig förkylning var jag lagom exalterad för att åka iväg på vår sista tio dagars tur i Norge. Man kan fråga sig varför jag var så opeppad. Jag hade redan vid avfärd bestämt mig för att det skulle bli riktigt dåligt väder i Norge. Kallt och regnigt och hala klippor utan några möjligheter till klättring. Detta eviga upp och ner packande från tur till tur börjar kännas väldigt tids och energikrävande. Youtube klipp på datorn och fil på morgonen istället för gröt kändes väldigt behagligt mellan turerna. Bara en massa I-lands problem det vill säga...


Så började vi köra ut mot den norska kusten förbi Tärnaby och Hemavan, och hyrde kajaker i den lilla byn Nesna. Sakta men säkert börjar livet kännas riktigt bra när vi var på väg ut på den lilla ön Tomma med vår första färja. Solnedgången, det klarblåa vattnet tätt emot den vita sandstranden och de spetsiga bergstopparna som fortfarande var snötäckta var helt otroligt vackert.

Hur kunde jag inte längta till detta?

HÖGALPIN KURS VID TARFALA

Den sista kursen med instruktörer vi har på fjälledarlinjen, är med två bergsguider Anders Bergwall och Mats Bergsten. Det blev bra väder, sämre väder och en liten släng av kräksjuka.

Vi skidade upp mot Tarfalastugan på torsdagen och blev välkomnade av stugvärden Lars. Det kändes lyxigt att tälta just vid stugan, och kunna använda dess kök och dass. Vi ägnade oss första dagen åt att bygga snömurar till tälten, och att ladda upp för att våra instruktörer skulle komma. Det var bergsguiderna Anders Bergwall och Mats Bergsten som hade oss under drygt en vecka. Det visade sig vara extra värdefullt med närheten till stugan, då ungefär hälften av klassen drog på sig vinterkräksjukan. Det var väldigt inspirerande att träffa så kunniga människor, och man kunde suga in mycket information från de båda. De var inte bara väldigt kunniga och erfarna men hade också ett pedagogiskt sätt att undervisa. Vi fick lära oss mer ingående om laviner, glaciärrutter, topptursvägval, och speciellt navigering.


I slutet av kursen fick vi göra ett studiebesök på Tarfala forskningsstation, samt ta en efterlängtad bastu. Tyvärr var inte vädret med oss de sista dagarna, och kursen begränsades i slutet av den hårda vinden och snödrevet. Men Tarfala var en enormt fridfull och vacker plats, och det kommer nog inte dröja länge innan någon av oss kommer åka tillbaka igen.