Vi tog folkabussen till Norge och skulle åka långsamt på de slingriga vägarna från Mo i Rana upp till Narvik, med många stopp på vägen. Med en riktig förkylning var jag lagom exalterad för att åka iväg på vår sista tio dagars tur i Norge. Man kan fråga sig varför jag var så opeppad. Jag hade redan vid avfärd bestämt mig för att det skulle bli riktigt dåligt väder i Norge. Kallt och regnigt och hala klippor utan några möjligheter till klättring. Detta eviga upp och ner packande från tur till tur börjar kännas väldigt tids och energikrävande. Youtube klipp på datorn och fil på morgonen istället för gröt kändes väldigt behagligt mellan turerna. Bara en massa I-lands problem det vill säga...
Hur kunde jag inte längta till detta?