HÖGALPIN KURS VID TARFALA

Början av vistelsen i Kebnekaisefjällen bjöd på soliga toppturer med hård packad snö.

Vi tog vägen söderut för att sammanstråla med klassen i Nikkaloukta. Där väntade skoterskjuts upp till Kebnekaise fjällstation. På grund av den ihärdiga kräksjukan på fjällstationen valde vi att tälta några hundra meter ifrån. Det gjorde inte så mycket för vädret var strålande och vi hade barmark att sätta upp tälten på. Första kvällen tog vi ett åk i personalbacken, och det var hårt som f-n men med en härlig kvällsol.

Dagen efter begav vi oss mot toppen på Kebnekaise. Det slog oss vilken skillnad det är att tura tretton personer istället för fyra, som vi varit tidigare i Norge. Stoppen var många, och vi sniglade oss fram på den västra leden. Under Tolpagorni, delade vi upp oss och de som ville fick spurta upp de sista tusen höjdmeterna upp till sydtoppen. De andra fick en härlig tur upp på Tolpagorni. Vi hade ett bra tempo, och det dröjde inte länge förrän vi var uppe på kebtoppen med den lite midre gruppen. Solen sken och det var helt vindstilla. Utsikten mot Sarekmassivet och Drakryggen var förtjusande. Det var extra kul att möta upp med Joel Jemander som håller på med sin multiexpedition genom Sverige. Läs om hans väg på

www.multiexpedition.se

MATTACORRU OCH ROMBAKSTÖTTA

Så var man på plats i Storuman för att packa upp efter tre härliga veckor i norr. Första veckan sammanstrålade vi i Chilegänget i Abisko, där Morgan haft praktik i fyra veckor.


Det första som slog oss var Morgans pandabränna som gjorde oss mållösa. Bra jobbat pj! Vi packade om, och Röda faran (min högljudda 745:a) har aldrig varit så full. Sträckan till Riksgränsen satt vi med väskor i knäet, sju par skidor på ett antikt takräcke samt att det tog ett flertal gånger att stänga kombiluckan. Vi åkte över gränsen och stannade första natten vid Leirvik, för lite sportklättring och catching-up. Dagen efter begav vi oss mot Skamdalen, och målet var ryggen på Mattacorru.

Det var riktig sockersnö på vägen upp, och skare uppe på traversen. Vädret var blåsigt och flatljus precis som lynnigt aprilväder i regionen kan vara. Vi stannade i Skamdalen några dagar och fick träna på firning med tung packning, kamvandring samt lite self-arrest i replag.

På vägen ner till bilen, sprack det upp och vi fick en skymt av de otroliga bergsryggar som låg i dalen. Vi åkte tillbaka till Leirvik för att torka pjäxor och tält vid klippan, och då visade sig Norge från sin bästa sida. Sol, sportklättring och skitsnack innan vi bestämde oss för att nästa dag gå upp på Rombakstötta. Det kändes kul att komma upp på det klassiska berget i Narviksfjorden. Det var en grym topptur, och omväxlande terräng upp till toppen.

För topptursbeskrivningar på Mattacorru och Rombakstötta, spana in den första boken "Topptur" av Mikael Ekenstam och Lars Thulin www.topptur.nu

HELSTEKT GRIS I FJÄLLEN

Jag har som tradition att fira min påsk uppe i stugan i Umasjö med släkten. Det ligger två mil ovanför Hemavan. Nu har det varit två års uppehåll av påskfirande på hemmaplan för min del, på grund av att jag bodde i Alaska för två år sedan och förra året var jag på tre veckors tur med utbildningen. Så det kändes skönt att i år få vara med och fira med familjen Själin till fjälls.


Vi är runt trettio personer som intar Umasjö varje år. Det är skotrar, ungar, skidor, mat och stjärtlappar överallt. Den traditionsenliga påskmiddagen äter vi alla tillsammans, och på menyn i år stog helstekt gris. Grisen fästes på en snurranordning och snurrades över en glödbädd hela dagen. Kött när det är som bäst helt enkelt!

Mat är det genomgående temat under påsken. Det grillas, wokas, bakas men framförallt så äts det. När man beger sig ut på morgonen/eftermiddagen så är skotern fullpackad med pelletsbrännare, wokpannor, mackjärn och mat. Mellan tuggorna hinner man med lite toppturer, snökojebyggning och semester när den är som bäst.

Känns alltid lika bra att komma upp till fjällen där jag spenderat stor del av min uppväxt. Man känner sig verkligen hemma!

MER ÄN 40 MM REGN?

Förberedelserna inför del två av projektet är i full gång och fastän vi varit på olika orter har arbetet gått framåt. Vi tittar just nu på olika tält och andra utrustningsdetaljer. Vilka rep ska vi ta med? Hur många och hur långa isskruvar? Kläder? Mat?


Frågetecknen är många, men en hel del saker börjar falla på plats. Mat har det skickats en del av till oss och den första leveransen av handskar har kommit. Högsäsongen för bergsbestingning i Chile är i sitt slutskede, vilket ökar chanserna att få aktuell information från bergen. José har kontakt med flera personer, som förser oss med färska rapporter och bilder.

En viktig del är den gemensamma träningen och ikväll åker vi till Narviksområdet för att klättra och åka skidor. Vid Leirvikstunneln har klippan torkat upp och erbjuder fin klippklättring. Sedan blir det alpin klättring och kamvandringar i en härlig blandning. Enligt norska meteorologiska institutet, YR, ska det komma mer än 40mm regn från måndag till fredag. Jag har aldrig varit någon fan av långtidsprognoser, men visst kunde utsikterna varit bättre. Å andra sidan får vi kanske en rejäl prövning där vårt tålamod och ork verkligen sätts på prov!

Efter Narvikstrippen beger vi oss söderut till Kebnekaise för en kurs tillsammans med klassen. Vi återkommer med rapporter i början på maj. Tills dess - ha en skön vår allihopa!

FJÄLLEDARLINJEN PÅ STORUMANS FOLKHÖGSKOLA

Sommaren närmar sig med stormsteg. Det känns som igår som jag körde ner efter en avslutad vintersäsong i Gränsen, för att gå på ett tvådagars förmöte för alla som sökt till kullen "Fjäll 19" på Storumans Folkhögskola.


Vi samlades alla ute vid kyrkstigen och fick träffa elever, lärare och varandra. Det som jag minns mest är de personliga intervjuer vi fick ha med vår lärare Håkan och rektorn Per-Joar. Man fick sitta mittemot de två femtioåriga jägarna på en stubbe och berätta varför just man själv skulle passa för att gå på fjälledarlinjen.

När hösten kom var det dags för vår första tur tillsammans. Det var den gamla klassen som höll i planeringen och det blev en tur från Ammarnäs till Adolfström. Jag och Nora blev riktigt arga på Joel när vi skulle dela upp packningen sinsemellan, för att vi inte fick bära exakt lika mycket som honom. Ganska charmigt att jag och Nora blev lika ilskna, och stackars Joel ville bara hjälpa brudarna i sin nya klass.

Det var en speciell tur, där folk jämförde utrustning, gångtakt och tidigare erfarenheter. Den gamla klassen försökte ge oss tips, för hur vi på bästa sätt skulle planera och vara delaktiga i utbildningen. Nu är det dags för Fjäll 20 att ta över, och få åka iväg på äventyr.

Kanske är du en av dem?

Jag vet alldelles säkert att jag inte skulle ha ogjort älgspaning i Pieljekaise, grillning av sockor på Primitivt leverne, forsränning med JoPE fors och fjäll, topptur och lövbiff med rödvinssås i Sarek, den megastora bivacken i Grönfjäll, eller känslan av att sluta skida efter 21 dagar i Ammarnäsfjällen.

Sök till Fjäll 20 på

www.fhsk.nu

EN DAG MED NUOLJAS SKIDPATRULL

Morgonen börjar med en väderkontroll innan vi tar liften upp på berget. Solen skiner, men sittande i korgen blir det ändå kallt och dunjackan åker på. Det ser ut att bli ännu en fin dag på praktiken.


"Nuolja är ett fjäll i sitt renaste ursprung, vilt och osäkert" och gör verkligen skäl för den beskrivningen. Vi gör ett första åk och kontrollerar hur mycket snö som kommit under natten. Dagligen gör patrullen en bedömning av lavinrisken och numrerar den från 1 till 5. Efter två åk konstaterar vi att det är liten lavinfara inom skidområdet och öpnnar portarna för skidåkare.

Vid 10.30 samlas ett gäng som vill ha offpistguidning. Vi åker Ängarna, övre och nedre Bullen, Petters svacka och avslutar med Vindtunneln och ner i bäckravinen. Nuolja tar ut sin rätt och många av deltagarna är trötta i benen efter tre åk.

På eftermiddagen åker vi igenom skidområdet och markerar stenar och sätter ut käppar. På vissa ställen börjar våren titta fram och vi skottar snö. Arbetet som skidpatrullör på Nuolja är varierande och när dagen är fyra åker vi ett sista åk och kontrollerar så att ingen är kvar i området. Nu är det bara den avslutande snörapporten kvar att skriva!

Läs mer om Nuolja här: www.abisko.nu/vinter/nuolja/nuolja_offpist.asp