JAG ÄR INGEN LÖPARE...

Detta är ett gammalt blogginlägg från www.bergslandet.com

Det råder löpningsfeber i Sverige. Jag har hängt på trenden, trots att jag inte alls är någon löpartjej.

Jag erkänner lätt att jag inte är någon löpare. Jag blir väldigt lätt uttråkad av att springa, och främst av mina egna tankar. Rensa tankarna gör jag på annat håll och träning tycker jag är bäst när det antingen går fort fel och farligt eller när det är varierat för hela kroppen.

Men nu i sommar, med ständiga tankar om att vara i bra form inför vinters kommande äventyr blandat med en heltidstjänst på Kullabergsguiderna är det nästan det enda träningsform jag använt mig av. För att hinna med att ha sommar och trevligheter utöver jobbet så är det skönt att bara behöva ta på sig träningsskorna och sen sticker man ut.

Det som varit härligt är att jag bor bara hundra meter ifrån stigarna på Kullaberg, och det är roligare när det är mer kuperat och man får hoppa mellan stenar och fäladsmarker.
Jag har också förlängt mina långpass, vilket är tristess på hög nivå för mig. Det är dock en härlig känsla när kroppen vänjer sig vid att ha samma tempo och takt efter första timmen. Men som sagt mitt huvud repeterar sig och jag får en lätt panik av de monotoma löpstegen..

Så då springer jag med iPhonen och har Per Moberg och eller Mats Sundin som sommarpratare längs den skånska idyllen, och det är faktiskt inte så pjåkigt då!