Efter en månads kringresande upp och ner i vårt avlånga land har jag landat i Vemdalen. Igår hade vi en kall, härlig skiddag och solen lyste vackert över skogarna i Härjedalen.Jag har aldrig varit här förr, och det glädjer mig att se detta fjällandskap, så som jag har fått se många andra delar av fjällkedjan de senaste åren.
Innan jag började utbildningen i Storuman arbetade jag i norrbottensfjällen. Landskapet där har sin speciella storhetskänsla, när man kommer så långt norrut. Man känner närheten till den norska sidan, både på de lite spetsigare bergstopparna och det ibland nederbördsrika klimatet.
Storuman ligger i Västerbottens inland med en blandning av skogar, sjöar, myrar och fjäll. Att åka med vår skolbuss runt i kring trakterna Sorsele, Lycksele, Hemavan och Ammarnäs är rena avkopplingen. Jag är väldigt tacksam att ha fått lära känna dessa platser genom Storumans FHSK.
Om jag sedan kör E45 neråt kommer jag till Jämtland. Det är ett län som i vissa delar faktiskt bryter den norrländska trenden och faktiskt ökar i befolkningsmängd! Här finns det mesta, storslagna berg, liv och rörelse, företag och organisationer att bli inspirerad av. Jag tycker det är härligt att bara tre, fyra timmar från lilla Storuman komma till antingen Östersund eller Åre, för att ryckas med av alla människor, turism och puls.
I julas åkte jag ännu mer söderut till Dalarna för att åka skidor med mina syskonbarn. Idre fjäll gör det väldigt lätt att semestra med sina barn. Man märker hur lätt det blir för föräldrarna att sprida sitt skidintresse till sina barn, när alla liftar, restauranger och boende är familjeanpassat. Mitt bästa minne var nog att få åka till Dalarna under Vasaloppsveckan förra året, och köra öppet spår. Jag har nog aldrig känt mig så svensk som då jag stakade mig i mål vid Mora kyrka!
Isabella