Toppturer är helt enkelt det bästa jag vet. Att ta på stighudarna och långsamt komma in i lunken och gå mot ett mål högre upp i bergen där ingen annan förhoppningsvis är. Eller att ha toppfikat på röset med de personer man slitit med på vägen upp, som alltid skapar god stämning och där man pratar om samtalsämnen från hjärtat. Jag har som topptursfantast, och även med en personlighet som inte alltid är strategisk, varit på ganska många toppturer de senaste åren med dålig sikt och dåligt före när man ska åka nerför.Toppturer så som Spanstinden, Tromsdalstinden, vid Rävfallstugan och nu senast upp till jungfruvårtan är toppturer som jag minns med glädje även om föret var skitdåligt och siktet lika med noll. Det är helt enkelt känslan att sträva mot toppen i några timmar gärna med någon annan, nå sitt mål, och den energi det medför som är för mig den totala friluftsupplevelsen.
Bilden kommer från vår Sarektur med skolan i september. Det var som att komma upp i helt ny värld på 1900 m. ö. h i vårt land Sverige. Det fanns berg och glaciärer överallt, en stor majestätisk himmel nära ovanpå.
Isabella