Under midsommarhelgen 2008 vandrade jag ensam i Hemavanfjällen. Jag gick upp längs Viterskalet och besteg Norra Sytertoppen från norrsidan. Det var en härlig kväll, och jag valda att stanna över natten i toppstugan. Under natten drog en oväntad storm in och på morgonen var det total "white-out" - sikten var obefintlig. Det stormade fortfarande och snön yrde. Beslutet att stanna kvar i stugan var självklart.
Syftet med turen var att testa min lättpackning, så jag hade inget överflödigt med mig. Det gällde även mat och gas. Jag började genast ransonera och tillbringade dagen i sovsäcken. För er som inte varit i Norra Sytertoppens toppstuga, kan jag berätta att det är en liten stuga med två bänkar och ett bord. Kamin saknas. Dagen gick och natten kom.De följande dagarna skedde ingen förändring i vädret. Jag låg och lyssnade på den rytande vinden utanför och när den ibland avtog, växte mitt hopp om att kunna gå ner från berget. Men icke, det fortsatte att blåsa. Dagarna och nätterna gled ihop och jag sov till och från. Jag minimerade användningen av köket, men behövde smälta snö till dricksvatten och till den lilla maten jag hade. När fyra dygn hade gått och jag redan borde varit hemma i Umeå, glesnade molnen. Jag såg äntligen solens konturer genom molnen!
Första dagen, på väg uppåt, hade jag vadat och blött ner mina kängor. Nu var de stela och hade frusit fast i stugans golv. Jag bröt upp dem så mycket jag kunde, bankade dem med ett vedträ och packade snö runt om foten. Det hade ljusnat lite, men jag var tvungen att gå på kompasskurs för att hitta ner från berget. Vid vadet över Syterbäcken åt jag mina sparade chokladbitar, för att hålla skärpan uppe. I Viterskalsstugan träffade jag eldsjälen till stugvärd, som hållit kontakten mellan min sambo och fjällräddningen.
Det var ett klokt beslut att vänta ut stormen, det har jag fått beröm för efteråt. För mig var det ett självklart beslut och jag fick fyra intressanta dagar med mig själv.PS: Bilderna visar att jag verkligen hade fint väder innan stormen bröt ut...
Några dagar efteråt besökte Petter samma toppstuga, han hade bättre väder. Läs med om hans vandring här: Vintersarek
Morgan