När vi matat hundarna och rensat i hundgården så är det dags. Det är ett jäkla liv, hundarna vet om att vi snart skall dra. Efter att jag har satt fast den sista hunden, springer jag tillbaka till släden. Jag tar på mig de stora vantarna och drar snöankaret. Tystnad! Allt man hör är hundarnas tassar som rör sig mot snön och medarna på släden som glider på spåret. Det är denna tystnaden som jag älskar mest av allt. Först åker vi över de öppna fälten. Efter detta så åker vi in på det smala och bitvis branta spåret i skogen. Här hoppas man alltid att man slipper möta ett annat hundspann. Vi fortsätter på spåret och kommer efter ett tag ut på elledningsspåret. Följer detta tills vi kommer upp på den underbart vackra platån, här har vi många valmöjligheter på vägar. Hundarna jobbar på bra, de är väldigt duktiga.Solen skiner och jag ser en örn, inte en ovanlig syn i dessa trakter. En dag räknade jag till 20st på gården. När det är dags att vända så känns det som jag gärna hade varit ute längre, bara lite till. Hundarna är i fin form då vi kommer tillbaka till gården, kanske dags att börja köra dem lite längre! Det får bli i morgon, nu skall det matas och sedan rensas skit...
Nora