InledningUnder sommaren 2005 vandrade jag Kungsleden, från söder till norr. 470 kilometer har passerade mellan Hemavan i söder och Abisko i norr. Jag bar all utrustning, mat och bränsle från turens start, väskan vägde 31 kilo i början. Huvuddelen av maten torkade jag själv, men hade även med mig frystorkad mat. Mesta delen av leden vandrade jag ensam, men från Kebnekaise till Abisko fick jag sällskap av Torun Stening, min käresta.
Det finns många bra böcker och hemsidor som noga beskriver Kungsleden (bl.a. "Vandra Kungsleden och andra färdvägar", Claes Grundsten), varför jag istället tänkte berätta om vad som hände med min kropp.
Siffror
Jag gick ner 6,5 kg, från 75,5 till 69,0. Vilopulsen sänktes med 8 slag, från 45 till 37 slag/minut.
Vecka 1
Veckorna innan vandringen drogs jag med en imflamation i höftböjarnas fästen. Den sista behandlingen fick jag med bara en vecka kvar till avfärd. Jag var osäker på formen och visste inte om det läkte som det skulle.
Första dagarna var jag rejält trött i ryggen och knäna. Vissa stunder undrade jag om jag verkligen skulle fortsätta norrut. Men efter några dagar kände jag att jag var på bättringsvägen, fick en härlig känsla i ryggen. Däremot fortsatt väldigt trötta knän.
Kände att jag åt för lite mat, var ofta hungrig när jag skulle sova. Därför byggde jag inte muskler i den takt jag önskade utan det handlade mest om förbränning av mat och kroppsfett.
Skavsår i grenen, trots tights.
Vecka 2
Nu började skavsåren komma på allvar, både på fötterna och höfterna. 6 tår tejpades, hälarna och 'trampdynorna' bakom stortån likaså. Huden på höftbenen nöttes bort. Tejpade förebyggande, men var rejält öm i fötterna på kvällen.
Knäna fortsatt trötta, även 'senorna' bakom vänster knä ömmade. Vissa dagar ont på lårens utsida. Väldigt ont i fötterna, speciellt på eftermiddagarna. Citat från min dagbok: "Varje kväll är jag så trött i kroppen, (mest ben och fötter) att jag inte tror att jag ska kunna gå så långt imorgon. Sista kilometrarna brukar jag planera för att ta en lite lugnare dag, gå några 'minus-km'. Det blir sällan så."
Vecka 3
I mitten av tredje veckan började jag äta den köpta frystorkade maten. De flesta kilona tappade jag de första 2,5 veckorna. Kände nu att att började få i mig den näring jag behövde. "Känner mig pigg, men som vanligt trötta knän på eftermiddagarna" I slutet av den här veckan provade jag att dra ner på tempot lite, för att sänka förbränningen över hela dygnet. Om man går snabbt med en hög förbränning tar det lång tid innan förbränningen är nere på 'vilonivå'. Med låg intensitet räcker maten längre, främst på kvällen och natten. Trötta knän och fötter hela veckan.
Vecka 4
Efter toppturen på Kebnekaise (kom till 2075 möh, sedan tjock dimma och is) var jag oerhört trött. Många timmar nedför blev väldigt tungt. Med 4 dagar kvar till Abisko skrev jag i dagboken: "Idag på förmiddagen var jag väldigt trött, varje steg kändes som uppförsbacke. Är det för lite gröt, eller börjar jag vara kroniskt trött?" Det märktes att det var slutet av resan, både psykiskt och fysiskt. Gick ungefär 15 km/dag och var tröttare än jag varit efter 24 km en vecka tidigare. De två sista dagarna kom energin tillbaka, då det var ju inte så långt kvar.
Inga skavsår, inga smärtor i knän.
Sammanfattning
Det visade sig att mina benmuskler räckte till. Har inte haft några som helst problem med varken lårens fram- eller baksida. Inte heller vaderna har jag haft några känningar i. Däremot var mina knän för svaga, det får bli ändring på det!
Skavsår är svåra att undvika på en så lång vandring. Det är möjligt att jag hade en socke för mycket, ville bunta in fötterna i början. Jag tog senare bort den ena och lindrade därmed skavsåren.
För att hålla igång cirkulationen i ryggmusklerna gjorde jag en övning för både mage och rygg varje kväll. Stretchade benen ofta för att förhindra eller lindra träningsvärk.
Morgan
Det finns många bra böcker och hemsidor som noga beskriver Kungsleden (bl.a. "Vandra Kungsleden och andra färdvägar", Claes Grundsten), varför jag istället tänkte berätta om vad som hände med min kropp.
Siffror
Jag gick ner 6,5 kg, från 75,5 till 69,0. Vilopulsen sänktes med 8 slag, från 45 till 37 slag/minut.
Vecka 1Veckorna innan vandringen drogs jag med en imflamation i höftböjarnas fästen. Den sista behandlingen fick jag med bara en vecka kvar till avfärd. Jag var osäker på formen och visste inte om det läkte som det skulle.
Första dagarna var jag rejält trött i ryggen och knäna. Vissa stunder undrade jag om jag verkligen skulle fortsätta norrut. Men efter några dagar kände jag att jag var på bättringsvägen, fick en härlig känsla i ryggen. Däremot fortsatt väldigt trötta knän.
Kände att jag åt för lite mat, var ofta hungrig när jag skulle sova. Därför byggde jag inte muskler i den takt jag önskade utan det handlade mest om förbränning av mat och kroppsfett.
Skavsår i grenen, trots tights.
Vecka 2Nu började skavsåren komma på allvar, både på fötterna och höfterna. 6 tår tejpades, hälarna och 'trampdynorna' bakom stortån likaså. Huden på höftbenen nöttes bort. Tejpade förebyggande, men var rejält öm i fötterna på kvällen.
Knäna fortsatt trötta, även 'senorna' bakom vänster knä ömmade. Vissa dagar ont på lårens utsida. Väldigt ont i fötterna, speciellt på eftermiddagarna. Citat från min dagbok: "Varje kväll är jag så trött i kroppen, (mest ben och fötter) att jag inte tror att jag ska kunna gå så långt imorgon. Sista kilometrarna brukar jag planera för att ta en lite lugnare dag, gå några 'minus-km'. Det blir sällan så."
Vecka 3I mitten av tredje veckan började jag äta den köpta frystorkade maten. De flesta kilona tappade jag de första 2,5 veckorna. Kände nu att att började få i mig den näring jag behövde. "Känner mig pigg, men som vanligt trötta knän på eftermiddagarna" I slutet av den här veckan provade jag att dra ner på tempot lite, för att sänka förbränningen över hela dygnet. Om man går snabbt med en hög förbränning tar det lång tid innan förbränningen är nere på 'vilonivå'. Med låg intensitet räcker maten längre, främst på kvällen och natten. Trötta knän och fötter hela veckan.
Vecka 4Efter toppturen på Kebnekaise (kom till 2075 möh, sedan tjock dimma och is) var jag oerhört trött. Många timmar nedför blev väldigt tungt. Med 4 dagar kvar till Abisko skrev jag i dagboken: "Idag på förmiddagen var jag väldigt trött, varje steg kändes som uppförsbacke. Är det för lite gröt, eller börjar jag vara kroniskt trött?" Det märktes att det var slutet av resan, både psykiskt och fysiskt. Gick ungefär 15 km/dag och var tröttare än jag varit efter 24 km en vecka tidigare. De två sista dagarna kom energin tillbaka, då det var ju inte så långt kvar.
Inga skavsår, inga smärtor i knän.
SammanfattningDet visade sig att mina benmuskler räckte till. Har inte haft några som helst problem med varken lårens fram- eller baksida. Inte heller vaderna har jag haft några känningar i. Däremot var mina knän för svaga, det får bli ändring på det!
Skavsår är svåra att undvika på en så lång vandring. Det är möjligt att jag hade en socke för mycket, ville bunta in fötterna i början. Jag tog senare bort den ena och lindrade därmed skavsåren.
För att hålla igång cirkulationen i ryggmusklerna gjorde jag en övning för både mage och rygg varje kväll. Stretchade benen ofta för att förhindra eller lindra träningsvärk.
Morgan